14 Juni, nervös

Hej!
Om mindre än en vecka fyller jag år!
18 år, då är jag nästan helt vuxen!

Min bästavän Matilda ligger på operstionsbordet, jag väntar på att hennes pappa ska ringa mig och berätta att allt är bra och att hon har vaknat ur narkosen!
Matilda frågade mig lite skämtsamn och försiktigt för några dagar sedan; "Julia, vad gör dom med tungan när jag är sövd? Lägger dom ut den på sidan som dom gör med djur?" Jag har ingen aning vad dom gör, jag föreslog att dem säkert hade någon tång som dom knel fast tungan i.


Många har redan fått sina placeringar och det verkar som att ni har fått underbara familjer! Jag är inte nervös för att jag inte har fått placering än, jag är mer nervös över att jag inte kommer att få mina visumhandlingar fören ja fått familj, ambasaden verkar inte ha överflödigt med lediga datom så att säga och som jag förstår det så är det sätt mycket att fylla i med visumhandlingar.

Jag är nervös över konstiga saker! Eftersom att jag inte ännu riktigt förstått att jag är en av dem som ska åka till USA så känner jag ingen direkt nervositet över det. Men jag är nervös över vad jag ska köpa för pressenter, har kommit på några bra men det beror mycket på vad för typ av familj jag kommer få. Sedan är jag nervös över att vi inte ska hitta varandra på flygplatsen! Kommer de förstå vad jag säger? Min engelska är inte den bästa. Sen undrar jag hur många kilo jag kommer gå upp, är den äns någon mening att ta med mina skinny jeans som jag knappt kommer i här hemma i Sveirge? Förmodligen är det helt onödigt då jag kommer spräcka dem på en vecka! Sedan undrar jag vad jag ska packa med mig, jag vill jo köpa MASSOR i NY, har redan en lång lista i mitt huvud! Det kommer bli många kilo, som jag måste betala övervikt på från NY och till dit jag ska! Strumpor ska jag inte ta med mig i alla fall!

Det känns konstigt att ha så mycket framför mig som jag inte vet något om, jag ska åka till USA, det är det ända jag vet.
Förmodligen ska jag;
- packa ner allt i mitt rum  kartonger
- packa det jag vill ha med mig i en väska
- träffa massor av nya vänner och lära känna en ny kultur
- få en helt ny familj, en familj som jag förmodligen kommer tycka om väldigt mycket
- slänga massor av mina saker
- utmana mig själv!
- prata engelska
- äta helt annan mat
- gå i amerikans skola
- lära mig massor av saker!
- ....
Jag kan komma på hur mycket som helst, men jag kan inte se att det kommer att ske! Jag bara förstår det. Mycket konstig känsla. Men jag känner mig avslappnad och lungn.

Hälsningar
Julia Bermbeck

5 Juni


Hej!

Det är inte långt kvar tills skolan slutar, det kommer att göra mig gott, all stress jag gått igenom ger mig magsår.
Snart kan jag andas ut, bara tre uppgifter väntar kvar och snart kan jag helt foukusera på mina sommarjobb och inför mitt år i USA. Jag ska säkerligen läsa i alla fall två engelskaböcker inför mitt år, göra någon typ av prasentation om Sverige med bilder och text. Sedan, inte för att glömma, lära mig lite delstater och om USAs regeringssystem och historia. Jag vill inte komma dit och vara helt okunnig.

Jag har nog haft en av de bästa veckorna i mitt liv nu, jag känner mig stark och bra och jag längtar så otroligt mycket tills jag fyller 18 år! Jag vill le hela tiden, le mot livet, le mot mina vänner och min familj, jag vill le när någon påkekar hur snart det är sommarlov och jag vill le när studentflak åker förbi på gatorna.
Att sommaren är här finns det inget tvivel om, människor är gladare när varmare tider närmar sig.

Angående mitt år i USA; Vi har fått reda på att jag inte skall åka till USA innan den 15 Augusti, jag hoppas att jag hinner till USA innan skolan börjar och jag hoppas att jag får åka på ett förberedelseläger i NY tre dagar! Det som vi vet om organisationen i USA som ska ficka placering till mig är att de för det mästa är väldigt snabba på att hitta familj, det är ju bra! Organisationen heter något med world heritage.... Spännande!
Jag är verkligen förväntansfull, jag vill veta vart jag hamnar, det ska bli så spännande att få reda på vilka jag ska bo i under mitt år! Sedan måste jag erkänna att jag är lite skraj också....
Just ja, tydligen får jag inte mina visumhandlingar fören jag fått min familj, det gör mig lite nervös!

Hälsningar!
Julia Bermbeck

RSS 2.0