Jag funderar lite över det här med att blogga om sitt år som utbytesstudent. Jag tror att det kan vara lite farligt nästan, på något sätt överanalyserar man själva dagen, och glädjen och sorgen blir på något sätt så mycket starkare när man funderar kring den. Jag vill skriva om hur jag har det och vad jag gör om dagarna. Funderingar kring hur jag kommer utvecklas som person eller om jag lär mig något nytt om livet är saker som man kanske inte ska fundera för mycket kring. Man kan ju också säga att denna blogg är en sorts länk till sverige, en livtråd där familj och trygghet hänger i andra änden. Eller också som en vägg från sin fantasi som man tror ska stå stark och ta emot smällar, något man kan luta sig mot. Bara en liten tanke från mig. Hälsningar Julia

Jag sitter här och försöker skriva något, önskar att jag kunde skriva att jag fått placering och att visumhandlingarna har kommit. Men det kan jag inte göra. Istället kan jag beskriva att jag börjar känna mig ensam med det att jag ännu inte fått placering. Jag skulle vilja komma iväg snart, det ska bli så spännande! Om jag inte skulle åkt iväg nu i höst så skulle jag börjat skolan imorgon! Jag förbereder mig så gott det går med det jag vet att jag måste köpa eller fixa men större, viktigare saker som visum kan jag fortfarande inte börja med. Det gör mig lite stressad. Men det som framförallt gör mig stressad är när andra blir stressade för min skull. "men du åker ju snart, och fortfarande vet du inget! Kan det hända att du inte får någon placering, att du får pengarna tillbaka?" Positivt är att jag senast får placering om 12 dagar! och senast åker jag om tre veckor! Hälsningar Julia

Sista dagen på sommarjobbet igår, vilket var lite sorjligt men också mycket skönt, har jobbar i stort sätt hela sommaren så nu ska jag bara bara. Låta tiden gå och längta till USA!!! Mamma och kjell kommer hem imorgon, så nu gäller det verkligen att städa, skafölja med syster till stallet idag också. Jag funderar lite över vilka väskor jag ska använda, mormor och morfR har tv stycken superduper snygga skinnväskor, gamla, opraktiska och underbart coola väskor, tunga och utan hjul. Eller så går jag och köper en ful, ny praktisk väska som inte väger så mycket. Det är svårt att bestämma sig, men det kutar helt klart mot de gamla väskorna, om jag får in 25kg i den. Men nu vill jag åka! Jag har förberett mig länge nog, grubblat och grubblat. Tänkt på det värsta senariot och funderar över det bästa, funderar över om jag ska ta med min vita, rosa eller gråa strumpor. Ska jag ta med mig en stor tandkräm eller luten, kommer jag att sakna tandkrämerna som finns i sverige, kommer jag att glömma svenskan. Och så vidare, ja ni förstår mig. Men nu har jag tänkt klart, jag är redo att åka, ge mig en visumhandlingar och familj, sen är jag på väg! Jag ser på något sätt fram emot attt lämna vänner och familj och vardagen här, det kommer bli riktigt spännande och kul! Hur som, nu ska jag baka och städa! Lycka till med allt!! Hälsningar Julia bermbeck

Hej där! Jag väntar fortfarande ivrigt på min placering. Det känns som att tiden försvinner från mig och att jag snart ska åka, men jag har inget klart än. Visumansökningarna är inte äns påbörjade och det gör mig livrädd! Jag fick ett mail från Pierre igår, först hoppade jag upp, ner förökte andas normalt, trodde självklart att det gällde min placering. Vilket det också gjorde, men inte på det sättet som jag hoppades. Det gällde en förfrågan gällande privatskola i USA, vilket jag tackat nej till tidigare i våras. Tackade även nej denna gång. Han skrev inget om någon placering, bara att det skulle underlätta för ASSE som är den Amerikanska organisationen som har hand om min placering. Tankar som snurrar runt i mitt huvud är, "fan, jag skulle ha ändrat på mitt personliga brev, och mitt fotoalbum ser alldeles för stelt ut. Jag verkar lite märkvärdig i mitt personliga brev, jag inser det nu, kan de skicka tillbaka så får jag ändra?!" Men det ända jag kan göra är att vänta! Jag fick ett lungnande mail från Pierre som svar, han skrev ungefär såhär. "Vi placerar alla våra studenter varje år, USA har fram till den 31 Augusti på sig att placera studenterna". Jag ser verkligen fram emot att fixa allt gällande mitt år, jag ser fram emot att sitta ner i flera timmar med mina visumansökningar, jag ser fram emot mötet på ambasaden och jag ser fram emot att sortera alla papper så att jag inte glömmer något (Vilket jag är rädd att jag gör). Mest av allt ser jag fram emot att lära känna en familj, en kultur och nya spännande värderingar. Det kanske låter fåninigt men det ska bli så spännande och kul! Ännu har jag inga som hälst förväntningar på min skola eller på min familj, jag förväntar mig inget, inte bra och inte dåligt, inget alls. Jag kan inte för fem öre föreställa mig ett land som usa, mer än det som visats på film såklart. Jag har aldrig varit i usa. Jag har börjat föreställa mig hur jag sitter i flygplanet från Sverige mot NY, när jag ser ett flygplan i himlen så föreställer jag mig att det är jag som sitter i planet, att det är jag som lämnar allt här i Sverige för ett slag. I och med mailet från Pierre så låter det som att jag kommer få vänta ett tag till på min placering, så jag ska försöka ta en dag i taget nu, jobba klart sista veckan på mitt jobb, städa i huset innan mamma och Kjell kommer hem och fixa lite tandläkarberök och så. Jag önskar alls som redan kommit till NY ett lyckat år som utbytesstudent! Hälsningar Julia Bermbeck